håkans blogg geek på svenska

Solidaritet och hisspolitik

I dag upplevde jag lite trist stämning på jobbet. När arbetsdagen var slut och jag tillsammans med alla andra skulle åka ner och lämna huset vände hissen upp utan synlig anledning. Alla suckade så klart, inklusive jag själv. När hissen stannar några våningar upp och den väntande kvinnan öppnar dörren hojtar en annan kvinna inne i hissen: "Hissen är full!". Märkligt, tyckte jag, och vände mig om till henne och sade att det fanns gott om plats längre bak i den stora hissen. "Ja, men om det blir för tungt stannar hissen." Vafan. Ganska trevligt upplyste jag henne då att det knappast var någon risk för det och att det inte skulle vara något problem med en person till i hissen. Hon blev då väldigt vresig och fräste "Ja, men jag har faktiskt ett tåg att passa." Jag upplyste henne trevligt att det var hon knappast ensam om i hissen - de flesta åker nog pendel eller buss till och från jobbet. Hon fortsatte visade prov på sin trista inställning genom att tyst muttra surt för sig själv och för de som stod närmast medan kvinnan utanför hissen verkade känna sig ovälkommen och tog ett steg bort från hissdörren och lät den gå igen. Vi åkte ner och alla stod knäpptysta under tiden. Finns det ingen solidaritet när man åker hiss och vill hem?