En dator att ha i fickan
Jag föll till föga till slut. Bakom detta ligger flera skäl, men sammanlagt var de merän nog för att tippa mig över beslutskrönet: A. Jag har slängt ut den stationära datorn till förmån för lekhörna åt sonen. B. När jag går på föräldraledighet kommer jag lämna tillbaka jobbdatorn, vilket innebär att vi bara har en användbar dator hemma och D. Den datorn (min kära Macbook) har efter närkontakt med helt vanligt Earl Gray flera defekta tangenter (bland annat Enter-knappen). Så det blev en liten Eee PC till slut. Läs mer om mina första intryck...
Modellvalet föll på Eee PC 901 - självklart den med Linux förinstallerat. När jag packade upp datorn slogs jag av hur sjukt liten den är. Men liten och billig som den är (2995kr!) så får man trots det en kompetent maskin: Den har 20GB SSD i stället för vanlig hårddisk (jag ska erkänna att den är ganska trött vid skrivningar, men det gör den mer stöttålig), 1GB minne (kan uppgraderas till 2GB), 802.11b/g/n och blåtand.
Nackdelen med storleken är så klart att skärm och tangentbord av naturliga skäl också blir väldigt smått. Skärmen må vara liten men har hyfsad upplösning och är klart tillräckligt ljusstark. Däremot är det en ganska brant inlärningskurva för att lära sig var tangenterna sitter - det är väldigt många tangenter på väldigt liten yta. Om jag inte lägger ner händerna ordentligt på datorn när jag skriver får jag snart kramp, men jag håller på att vänja mig vid hur jag ska göra för att inte få det.
Eee 901 levereras med antingen Windows XP eller Linux. Tyvärr är Linux-varianten en avslagen Xandros-distribution (baserad på ärevördiga Debian 4.0) som jag är rädd kan avskräcka nya användare och eventuellt göra mer erfarna geeks frustrerade. Svaret är - som så ofta - Ubuntu. Canonical själva donar med något de kallar Ubuntu Netbook Remix och det finns flera spinoff-varianter, t.ex. Easy Peasy och Eeebuntu. Själv valde jag Eeebuntu, och är otroligt nöjd med den. Inga konstigher med hårdvarustöd då den använder Array-kerneln. Allt fungerar direkt från installation, till och med webbkameran jag förmodligen aldrig kommer använda.
Installationen var en ganska lustig historia. Eftersom Eee inte har någon optisk enhet måste man installera över nätverket (vilket innebär sätta upp tftp-server och annat - suck) eller så kan man använda Unetbootin för att skriva CD-bilden till ett USB-minne eller minneskort och installera från den typen av media. Jag hade ett USB-minne skräpandes i en låda så det fick agera ställföreträdande CD-skiva. Eeebuntu-installationen i sig självt är precis lika smidig som vanliga Ubuntu, men det tog mig en hel del Googlande innan jag begrep precis hur jag var tvungen att gå till väga för att få maskinen att faktiskt boota från USB-minnet.
Hur som helst - nu har jag en dator som man utan vidare kan ta med sig i skötväskan!