Nedan en skärmdump över hur mitt skrivbord ser ut: Openbox, urxvt-256colors (patchad med libafterimage-stöd) som kör zsh, pcmanfm, Pidgin och bmpanel2.

Eee PC screenshot

Apple erbjuder ett par trevliga och väldigt lättarbetade verktyg för automatisering - Automator och Applescript. Det förra visade sig inte fungera med Spotify då det är mest fokuserat på att automatisera Apples egna program och verktyg, men Applescript visade sig vara som klippt och skuret. Man kan spela in script med Applescript Editor och sedan redigera och finjustera dem för hand. Sagt och gjort, jag gjorde på ett par minuter script för att hoppa till nästa låt, föregående låt och pausa musikeriet. Scripten kan man sedan köra från kommandoprompten med programmet osascript. Jag testade att SSH:a från min Eee till Macen och köra scripten - vilket gick alldeles utmärkt: Jag kunde hoppa till nästa låt, pausa, etc.

På Linuxmaskinen hackade jag sedan snabbt ihop ett shellscript för att via SSH köra mina script på Macen. Sedan kunde jag helt enkelt definiera keybindings i Openbox för att med en knapptryckning på Linuxmaskinen byta låt som spelas på Macen.

Om man ska pyssla med sånt här måste man använda public key authentication, något som de flesta borde göra hur som helst.

shellscriptet som körs på Linux-maskinerna (~/bin/spotter):
#!/bin/sh
local user="hakan"
local host="192.168.1.9"
local scriptpath="/Users/hakan/scripts/spotify"
if [[ -z ${1} ]]; then
echo "Usage: ${0} [next|prev|pause]"
fi
case ${1} in
next)
ssh ${user}@${host} osascript ${scriptpath}/ntrack.scpt
;;
prev)
ssh ${user}@${host} osascript ${scriptpath}/ptrack.scpt
;;
pause)
ssh ${user}@${host} osascript ${scriptpath}/ptrack.scpt
;;
esac

Ett exempel på Applescript:
tell application "Spotify" to activate
tell application "System Events"
tell process "Spotify"
click menu item 3 of menu 1 of menu bar item 5 of menu bar 1
end tell
end tell

Och så en liten snutt Openbox-konfiguration (från ~/.config/openbox/rc.xml):
<keybind key="W-n">
<action name="Execute">
<startupnotify>
<enabled>true</enabled>
<name>spotter next</name>
</startupnotify>
<command>~/bin/spotter next</command>
</action>
</keybind>

Desktopen på min EeePC 901 (klicka för full storlek)

Jag installerade Arch från ett USB-minne. Praktiskt nog finns Arch att ladda ner som image-fil färdig att skriva till just liknande minnen. Installationen i sig är enkel nog, men man får sätta upp de flesta applikationer själv.

ACPI

Installera acpid och acpi-eeepc-generic för att få i gång specialknappar och annan ACPI-funktionalitet. Jag använder cpufrequtils för att kontrollera processorns frekvens utan att lyfta ett finger.

Ljud

Installera alsa-utils (alsa-lib borde dras in automatiskt) för att få i gång ljudet. Din användare måste vara medlem i gruppen audio också.

Bild

Installera intel-dri och xf86-video-intel för att få bäst grafikprestanda. Om du installerar hal och hal-info behöver du inte ens någon xorg.conf. För att du ska kunna njuta (nja)Jag laddar dessa: av hårdvaruaccelererad grafik måste din användare vara medlem i gruppen video.

Touchpad

Installera xf86-input-synaptics. Funkar "out of the box" som ovan.

Snabbare uppstart

Sätt MOD_AUTOLOAD till "no" i rc.conf och ladda de moduler som behövs i MODULES-vektorn i stället. Jag laddar dessa:

MODULES=(!pcspkr evdev atl1e rt2860sta acpi-cpufreq pciehp evdev psmouse intel_agp snd-hda-intel i915)

Nätverk

För att hantera nätverket - oftast trådlöst - använder jag wicd. Den fungerar som ett bakgrundsprogram (en "daemon") som styrs med hjälp av klienter, främst wicd-curses (konsolprogram som är bra att ha innan man fått i gång det grafiska) och wicd-client (en klient som bor i system tray i din panel). Det finns bra dokumentation om hur man sätter upp wicd i Arch här.

Applikationer

Som sessionshanterare använder jag Slim i stället för XDM eller GDM. Enkel och snabb. Min desktop utgörs, som i bilden ovan, av Openbox, tint2 (panel), conky (info direkt på desktopbakgrunden). Jag sätter bakgrundsbilden med feh och använder pcmanfm som filhanterare. I stället för Open Office använder jag Abiword och Gnumeric. Väldigt trevliga och snabba program om man jämför med det otroligt långsamma Open Office.

Det förklarar en hel del...

Detta var dock 1997-1998. Jag byggde beta-versionerna innan 1.0 från scratch och använde dem med stor förtjusning, och alla andra geeks blev gröna av avund. Men efter 1.0 hände någonting - applikationerna svällde och blev svulstiga och tungkörda, speciellt för mig som levde på andrahands-laptops som jag stulit ur sopcontainrar. Dessutom blev KDE för varje version fulare och fulare. Version 1.0 var fulare än betaversionerna, 2.0 fulare än 1.0, och så vidare. Och allt detta i en nedåtgående spiral vad gäller prestanda. KDE-utvecklarna hade någon sorts fetisch för blanka pixmaps och kasst renderade typsnitt, något som levt kvar till version 4.

Och så dök då KDE version 3.4 upp. För första gången på 12 år visar KDE upp skärmdumpar som faktiskt väcker mitt intresse. Dessutom snurrar rykten om att KDE faktiskt har blivit snabbare i och med denna version. Bättre sent än aldrig.  Jag ska nog göra en försöksinstallation av KDE 4.3 på min jobblaptop när jag får tid!