En dator att ha i fickan
Jag föll till föga till slut. Bakom detta ligger flera skäl, men sammanlagt var de merän nog för att tippa mig över beslutskrönet: A. Jag har slängt ut den stationära datorn till förmån för lekhörna åt sonen. B. När jag går på föräldraledighet kommer jag lämna tillbaka jobbdatorn, vilket innebär att vi bara har en användbar dator hemma och D. Den datorn (min kära Macbook) har efter närkontakt med helt vanligt Earl Gray flera defekta tangenter (bland annat Enter-knappen). Så det blev en liten Eee PC till slut. Läs mer om mina första intryck...
Ubuntu 8.10
Ubuntu 8.10
Ubuntu 8.10 är släppt. Vad kan man säga? Otroligt smidig installation (inga obehagliga nyheter där), och på min jobblaptop (HP 6510B) behövde jag inte lyfta ett finger för något - allt fungerade "out of the box": 3D-acceleration, trådlöst nätverk, ljud, osv. Den nya (?) fontrenderingen är väldigt snygg när man lagt på "Subpixel Smoothing" för LCD-skärmar. Själv valde jag att ställa ner fontstorleken till 9 pixlar (från tilltagna 10px) på min 1280x800-skärm.
Gratis (om än inte fri) virtualisering med VirtualBox
Visst, VMWare har ju sin Player som är gratis. Den fungerar bra men är väldigt begränsad - du kan inte skapa egna virtuella maskiner och inte heller kan du ändra de inställningar som är satta för den. Inte särskilt användbar om du vill leka mer än tillfälligt tycker jag. VMWare har också Server-versionen som också är gratis, men bara fungerar vettigt på Linux. Windows-versionen kräver IIS som inte många Windows XP-användare vill ha installerad. Det finns flera andra alternativ (Xen, Sun Zones, qemu, etc) men inte många som fungerar särdeles bra för en vanlig Windows-desktop (eller kanske din jobb-laptop?).
Då är det skönt att se VirtualBox. En liten men väldigt trevlig "hypervisor" för Windows, Linux och snart även Mac OS X. Man kan installera sin egen virtuella maskin från installationsmedia (t.ex. direkt från ISO-filer) och behöver inte som med VMWare Player vara beroende av att andra har skapat precis en sådan maskin som man själv vill köra. Stödverktygen är inte helt utvecklade ännu: Du måste t.ex. in och skriva ganska långa och inte helt logiska kommandon i cmd.exe för att sätta upp port forwarding så du kan erbjuda nätverkstjänster från sin virtuella maskin till det riktiga nätverket din dator är ansluten till. Som tur är finns detta mycket väl dokumenterat.
Själv kör jag nu en installation av Arch Linux virtuellt på min Windows-laptop. Så jag kan göra lite riktigt arbete på jobblaptopen. :-)
Mer Ubuntu-beta: Compiz
Ubuntu kommer med Compiz förinstallerat. Compiz är en hårdvaruaccelererad fönsterhanterare som utnyttjar moderna grafikkorts inbyggda 3D-effekter för att åstadkomma snygga (och snabba!) effekter. Ubuntu har tagit ståndpunkten att om grafikkortet garanterat fungerar med Compiz ska det vara påslaget som standard. Har en (1) rapport angående ett grafikkorts kompabilitet rapporterats ska Ubuntu använda gamla goda Metacity som standard i stället. Jag kan förstå att Ubuntu-teamet gör allt för att nya användare inte ska uppleva krascher titt som tätt men det gör det onödigt svårt för nybörjare som vill prova på hur en 3D-accelererad desktop känns. Som tur är finns en enkel lösning om man har ett svartlistat grafikkort: Skapa filen ~/.config/compiz/compiz-manager och lägg till denna enkla rad:
SKIP_CHECKS=yes
Så enkelt är det. Grafikkortet i min laptop, det väldigt vanligt förekommande Intel GM965/GL960 (sitter i de flesta Intel Centrino-baserade maskiner), fungerar alldeles utmärkt med Compiz trots att det är svartlistat. Nu kan du gå in på System/Preferences/Appearance och under Visual Effects-fliken välja att slå på effekterna. Och det är bra coolt faktiskt. Vem behöver Windows Vista?
Ubuntu 7.10 Beta
För att "uprätthålla och utöka min kompetens" (läs underhålla mig själv) beslöt jag mig att installera betaversionen av linuxdistributionen Ubuntu på min nya jobbdator. Sagt och gjort - jag laddade ner AMD64-versionen eftersom jag har en Intel Core 2 Duo-laptop (en HP 6510b om ni måste veta). Mmm, jo det är konstigt, men Ubuntu:s 64-bitars Intel-kompatibla version heter just AMD64. Hur som helst tog jag med mig min rykande färska CD i väskan när jag gick till tåget i morse. Väl på tåget tog jag upp datorn, satte i CD:n och installerade Ubuntu. För att fördriva tiden spelade jag Gnometris under tiden. Väl framme i Stockholm var installationen klar och jag blev faktiskt lite paff:
- Grafikkort (Intel 965GM) och knepig upplösning (1280x800) korrekt identifierade och konfigurerade - inklusive 3D
- Ljud funkar och låter bra, dessutom fungerar HP:s egna touchkontroller för ljudvolum och mute "out of the box"
- Intel 802.11a/b/g trådlöst LAN fungerar och Network-Manager installerat
- Fingeravtrycksläsare identifierad och konfigurerad
- Touchpad (Synaptics) konfigurerad och klar, inklusive fungerande scrolling
Jag är uppriktigt förvånad! Drivrutiner för allt ovan installerat och konfigurerat automatiskt. Magiskt. Windows kan bara drömma om sådan användarvänlighet. Ansluta till ett trådlöst nätverk? Klicka ikonen i menyraden och välj vilket du vill ansluta till. Och ja, WPA och WPA2-krypterade nät fungerar utmärkt. OK, så fingeravtrycksläsaren kräver manuell installation av programvara för att kunna användas men hur många hemanvändare (eller i varje fall icke företagsanvändare) har en sådan hur som helst?
men det var ett tag sedan jag körde de äldre versionerna.
Kort sagt, jag är grymt imponerad. Och Ubuntu 7.10 känns betydligt snärtigare och snabbare än 6.06 och 7.04 i mina ögon och installationen var en dröm. Ubuntu höjer ribban för alla andra operativsystem!