Firefox får konkurrens
Visst har det funnits konkurrenter till Mozilla Firefox ett tag, t.ex. Camino, Flock och norska Opera. Ingen har dock rubbat mig särskilt mycket i min tilltro till Firefox som den bästa av webbläsare - förrän nu.
Det börjar blir några år sedan Apple tog HTML-renderingsmotorn från Linux- och Unix-desktopen KDE och snodde ihop en egen webbläsare runt den under namnet Safari. Nu har den haft tid att mogna till version 3, som inkluderas i Mac OS 10.5 Leopard, men utvecklingen har verkligen inte stannat där.
WebKit är namnet på renderingsmotorn och de senaste byggena (du kan ladda ner en ny version varje dag) är otroligt snabba. De renderar sidor väldigt snabbt och framför allt är Javascript-hanteringer oerhört snabb. Ingen annan renderingsmotor kommer ens i närheten. Finns så klart till Mac, men även till Windows och du kan bygga den på Linux också. Det finns också flera projekt för att göra GTK-baserade varianter till Linux/Unix om man inte vill använda Konqueror - själva ursprunget till Safari och WebKit.
Så varför har jag inte skippat Firefox helt? Jo, Firefox har ju fortfarande en hel del att erbjuda - framför allt när det kommer till kompetenta och användbara tillägg som t.ex. AdBlock Plus, Firebug och FxIF. Ett Safari/WebKit-alternativ till AdBlock Plus finns numera i form av SafariBlock. De andra tilläggen må vara möjliga att undvara, men jag tror knappast det kommer en motsvarighet till Hellafox snart. Så Firefox kommer fortsätta finnas på mina datorer - men med WebKit/Safari som förstabrowser.
Gratis (om än inte fri) virtualisering med VirtualBox
Visst, VMWare har ju sin Player som är gratis. Den fungerar bra men är väldigt begränsad - du kan inte skapa egna virtuella maskiner och inte heller kan du ändra de inställningar som är satta för den. Inte särskilt användbar om du vill leka mer än tillfälligt tycker jag. VMWare har också Server-versionen som också är gratis, men bara fungerar vettigt på Linux. Windows-versionen kräver IIS som inte många Windows XP-användare vill ha installerad. Det finns flera andra alternativ (Xen, Sun Zones, qemu, etc) men inte många som fungerar särdeles bra för en vanlig Windows-desktop (eller kanske din jobb-laptop?).
Då är det skönt att se VirtualBox. En liten men väldigt trevlig "hypervisor" för Windows, Linux och snart även Mac OS X. Man kan installera sin egen virtuella maskin från installationsmedia (t.ex. direkt från ISO-filer) och behöver inte som med VMWare Player vara beroende av att andra har skapat precis en sådan maskin som man själv vill köra. Stödverktygen är inte helt utvecklade ännu: Du måste t.ex. in och skriva ganska långa och inte helt logiska kommandon i cmd.exe för att sätta upp port forwarding så du kan erbjuda nätverkstjänster från sin virtuella maskin till det riktiga nätverket din dator är ansluten till. Som tur är finns detta mycket väl dokumenterat.
Själv kör jag nu en installation av Arch Linux virtuellt på min Windows-laptop. Så jag kan göra lite riktigt arbete på jobblaptopen. :-)
Snål datoruppgradering, del 2
Till min "nya" dator ville jag ha en dubbelkärnig processor. I stort sett två processorer i en alltså. AMD har sin AMD 64 X2-serie men de har liten klen cache-minne i mitt tycke, bara 512KB per kärna, och hur väl man kan överklocka processorn varierar väldigt mellan modeller och till och med tillverkningsserier. Så jag kikade lite på de Opteron-processorer som AMD har tillverkat för sockel 939. Den billigaste modellen, Opteron 165, har två kärnor, är en riktig 64-bitars processor och den har 1MB cache per kärna för goda 2MB totalt. Den puttrar på i mesiga 1,8GHz men kallas "overclocker's delight" - det verkar knappt finnas någon gräns för hur mycket snabbare än standardhastigheten man kan köra den. De flesta använder den i 2,5-2,8GHz men många har klockat den till väl över 3,0GHz. Bättre än nog för mig, så en sådan ville jag ha. Artikeln fortsätter...
Snål datoruppgradering, del 1
Vad ska man göra när man är sjuk om inte skriva dagbok?
Jag har haft min trotjänare till PC i snart tre år nu. Den var helt OK när jag köpte den men den har helt klart åldrats, och det till den grad att det inte är möjligt att spela nya spel på den. Inte heller är det OK att spela Counterstrike Source på den numera eftersom alla uppgraderingar som släppts till spelet har gjort det mer tungdrivet. Så vad att göra när man inte kan spendera tio tusen kronor på en ny PC? Jo, uppgradera the geeksmart way (jfr streetsmart). Klicka vidare för att läsa vad jag har gjort...
Mer Ubuntu-beta: Compiz
Ubuntu kommer med Compiz förinstallerat. Compiz är en hårdvaruaccelererad fönsterhanterare som utnyttjar moderna grafikkorts inbyggda 3D-effekter för att åstadkomma snygga (och snabba!) effekter. Ubuntu har tagit ståndpunkten att om grafikkortet garanterat fungerar med Compiz ska det vara påslaget som standard. Har en (1) rapport angående ett grafikkorts kompabilitet rapporterats ska Ubuntu använda gamla goda Metacity som standard i stället. Jag kan förstå att Ubuntu-teamet gör allt för att nya användare inte ska uppleva krascher titt som tätt men det gör det onödigt svårt för nybörjare som vill prova på hur en 3D-accelererad desktop känns. Som tur är finns en enkel lösning om man har ett svartlistat grafikkort: Skapa filen ~/.config/compiz/compiz-manager och lägg till denna enkla rad:
SKIP_CHECKS=yes
Så enkelt är det. Grafikkortet i min laptop, det väldigt vanligt förekommande Intel GM965/GL960 (sitter i de flesta Intel Centrino-baserade maskiner), fungerar alldeles utmärkt med Compiz trots att det är svartlistat. Nu kan du gå in på System/Preferences/Appearance och under Visual Effects-fliken välja att slå på effekterna. Och det är bra coolt faktiskt. Vem behöver Windows Vista?