Blood Bowl!
Vad gör man med sina vänner när man inte bara snackar över en kopp kaffe eller en öl? När man inte fiskar eller spelar TV-spel?
Svaret är självklart för vilken geek som helst: Bräd- eller rollspel!
Rollspel tar generellt sett väldigt mycket tid och i princip allt handlar om själva spelandet. Det kan vara svårt att få ihop samma gäng på fyra eller fem personer med någon som helst regelbundenhet (fråga bara någon som spelat i ett band...). Nästan samma förutsättningar gäller för de stora brädspelen (Warhammer 40K, et al).
Tur då att det finns ett alternativ i det ärevördiga Blood Bowl! Ett blodigt och roligt brädspel som liknar amerikansk fotboll, fast det utspelar sig i samma värld som Warhammer 40K. En hel del tid kan spenderas med det här spelet i ensamhet genom att måla figurer och pyssla med annat runt omkring. Två personer kan träffas och spela en match. Många personer kan ingå i en liga. Kort och gott är det en utmärkt fritidssysselsättning som inte kostar mer än en kartong med tennfigurer och lite färg!
Nu ska jag ta på mig min propellerkeps och fundera vilken typ av lag jag ska bygga...
KDE – användbart till slut?
KDE var en gång i tiden riktigt häftigt. När de flesta skrivbordsmiljöer för Linux var dåligt konfigurerade fvwm-varianter (t.ex. fvwm95) kom KDE som en frisk fläkt - en modern desktop (ca 1997) med alla tänkbara stödapplikationer. Man kunde till och med få skrivbordet att påminna om Mac OS 9. Sån lyx!
Detta var dock 1997-1998. Jag byggde beta-versionerna innan 1.0 från scratch och använde dem med stor förtjusning, och alla andra geeks blev gröna av avund. Men efter 1.0 hände någonting - applikationerna svällde och blev svulstiga och tungkörda, speciellt för mig som levde på andrahands-laptops som jag stulit ur sopcontainrar. Dessutom blev KDE för varje version fulare och fulare. Version 1.0 var fulare än betaversionerna, 2.0 fulare än 1.0, och så vidare. Och allt detta i en nedåtgående spiral vad gäller prestanda. KDE-utvecklarna hade någon sorts fetisch för blanka pixmaps och kasst renderade typsnitt, något som levt kvar till version 4.
Och så dök då KDE version 3.4 upp. För första gången på 12 år visar KDE upp skärmdumpar som faktiskt väcker mitt intresse. Dessutom snurrar rykten om att KDE faktiskt har blivit snabbare i och med denna version. Bättre sent än aldrig. Jag ska nog göra en försöksinstallation av KDE 4.3 på min jobblaptop när jag får tid!
En kompetent skrivbordsmiljö för netbooks
Netbooks är trevliga, men generellt sett ack så slöa. Då är fullvuxna skrivbordsmiljöer som t.ex. Windows, OS X, KDE och Gnome väldigt tröga. Till slut blir jag alltid frustrerad och installerar något lättare och smidigare i stället.
Svaret är så klart någon form av Linux. Jag använder själv en Eeebuntu-installation, men i princip vilken distribution som helst borde fungera. Däremot tycker jag att man om möjligt ska använda en kernel som är anpassad för netbooks, t.ex. Array-kerneln om man kör Ubuntu eller någon annan Debian-distribution. Det finns liknande för de flesta distributioner.
Själva desktopen är byggd runt Openbox 3.4, men Openbox i sig själv är kanske i magraste laget. Som panel använder jag tint2. Om möjligt, använd svn-trunken av tint2 där det finns väldigt mycket nyheter, t.ex. en väl fungerande system tray där ikoner till bakgrundsapplikationer får sig ett hem.
Jag är ingen direkt renlevnadsmänniska för tillfället då jag använder många av stödapplikationerna från Gnome för att få ett moget och väl fungerande system: gnome-power-manager hanterar energiförbrukningsfunktionerna (skulle kunna använda ACPI-script för att minska overhead), Nautilus som filhanterare (starta med --no-desktop för att slippa att Nautilus sätter skrivbordsbakgrund och ritar ikoner), och Network Manager för att hantera trådlösa och trådburna nätverksanslutningar.
Slutligen använder jag feh för att sätta skrivbordsbakgrunden, och några andra små applikationer gör livet med Openbox så mycket lättare: obconf (konfigurera Openbox), obmenu (redigera menyer) och oblogout (snygg och smart utloggningsapplikation).
För att få det mesta av allt detta automatiskt uppsatt kan man ta en titt på Crunchbang Linux. Jag har inte själv använt denna Ubuntu-version men vid nästa installation så jag nog ta mig en titt. Glöm inte heller att du kan testa allt det här utan att installera något på din dator med en livecd av Crunchbang.
Tröttnat på bash?
Känner du att du saknar något nytt och spännande i din tillvaro? Känner du att bash inte förser dig med de verktyg du behöver? Är du helt enkelt en geek som vill roa dig med något annorlunda en kväll (och kanske för resten av ditt liv)? zsh gör allt som bash gör och väldigt mycket mer - och med stil därtill.
Jag har använt bash i gott och väl 10 år, men i dag har jag lärt mig göra väldigt mycket mer i zsh än vad jag har kunnat åstadkomma i bash. Och dessutom behöver du inte lära om på nytt eftersom zsh är i princip helt bakåtkompatibelt med bash. Kort och gott - helt klart värt en testrunda eller två.
Mer läsning:
De största kulterna inom IT
Rolig läsning för en onsdagsförmiddag: De största kulterna inom "tech".