Apple erbjuder ett par trevliga och väldigt lättarbetade verktyg för automatisering - Automator och Applescript. Det förra visade sig inte fungera med Spotify då det är mest fokuserat på att automatisera Apples egna program och verktyg, men Applescript visade sig vara som klippt och skuret. Man kan spela in script med Applescript Editor och sedan redigera och finjustera dem för hand. Sagt och gjort, jag gjorde på ett par minuter script för att hoppa till nästa låt, föregående låt och pausa musikeriet. Scripten kan man sedan köra från kommandoprompten med programmet osascript. Jag testade att SSH:a från min Eee till Macen och köra scripten - vilket gick alldeles utmärkt: Jag kunde hoppa till nästa låt, pausa, etc.

På Linuxmaskinen hackade jag sedan snabbt ihop ett shellscript för att via SSH köra mina script på Macen. Sedan kunde jag helt enkelt definiera keybindings i Openbox för att med en knapptryckning på Linuxmaskinen byta låt som spelas på Macen.

Om man ska pyssla med sånt här måste man använda public key authentication, något som de flesta borde göra hur som helst.

shellscriptet som körs på Linux-maskinerna (~/bin/spotter):
#!/bin/sh
local user="hakan"
local host="192.168.1.9"
local scriptpath="/Users/hakan/scripts/spotify"
if [[ -z ${1} ]]; then
echo "Usage: ${0} [next|prev|pause]"
fi
case ${1} in
next)
ssh ${user}@${host} osascript ${scriptpath}/ntrack.scpt
;;
prev)
ssh ${user}@${host} osascript ${scriptpath}/ptrack.scpt
;;
pause)
ssh ${user}@${host} osascript ${scriptpath}/ptrack.scpt
;;
esac

Ett exempel på Applescript:
tell application "Spotify" to activate
tell application "System Events"
tell process "Spotify"
click menu item 3 of menu 1 of menu bar item 5 of menu bar 1
end tell
end tell

Och så en liten snutt Openbox-konfiguration (från ~/.config/openbox/rc.xml):
<keybind key="W-n">
<action name="Execute">
<startupnotify>
<enabled>true</enabled>
<name>spotter next</name>
</startupnotify>
<command>~/bin/spotter next</command>
</action>
</keybind>

Modellvalet föll på Eee PC 901 - självklart den med Linux förinstallerat.  När jag packade upp datorn slogs jag av hur sjukt liten den är. Men liten och billig som den är (2995kr!) så får man trots det en kompetent maskin: Den har 20GB SSD i stället för vanlig hårddisk (jag ska erkänna att den är ganska trött vid skrivningar, men det gör den mer stöttålig), 1GB minne (kan uppgraderas till 2GB), 802.11b/g/n och blåtand.

Nackdelen med storleken är så klart att skärm och tangentbord av naturliga skäl också blir väldigt smått. Skärmen må vara liten men har hyfsad upplösning och är klart tillräckligt ljusstark. Däremot är det en ganska brant inlärningskurva för att lära sig var tangenterna sitter - det är väldigt många tangenter på väldigt liten yta. Om jag inte lägger ner händerna ordentligt på datorn när jag skriver får jag snart kramp, men jag håller på att vänja mig vid hur jag ska göra för att inte få det.

Eee 901 levereras med antingen Windows XP eller Linux. Tyvärr är Linux-varianten en avslagen Xandros-distribution (baserad på ärevördiga Debian 4.0)  som jag är rädd kan avskräcka nya användare och eventuellt göra mer erfarna geeks frustrerade. Svaret är - som så ofta - Ubuntu. Canonical själva donar med något de kallar Ubuntu Netbook Remix och det finns flera spinoff-varianter, t.ex. Easy Peasy och Eeebuntu. Själv valde jag Eeebuntu, och är otroligt nöjd med den. Inga konstigher med hårdvarustöd då den använder Array-kerneln. Allt fungerar direkt från installation, till och med webbkameran jag förmodligen aldrig kommer använda.

Installationen var en ganska lustig historia. Eftersom Eee inte har någon optisk enhet måste man installera över nätverket (vilket innebär sätta upp tftp-server och annat - suck) eller så kan man använda Unetbootin för att skriva CD-bilden till ett USB-minne eller minneskort och installera från den typen av media. Jag hade ett USB-minne skräpandes i en låda så det fick agera ställföreträdande CD-skiva. Eeebuntu-installationen i sig självt är precis lika smidig som vanliga Ubuntu, men det tog mig en hel del Googlande innan jag begrep precis hur jag var tvungen att gå till väga för att få maskinen att faktiskt boota från USB-minnet.

Hur som helst - nu har jag en dator som man utan vidare kan ta med sig i skötväskan!